januari 6, 2011
Renovera med kofot.
Jag är antagligen lite mer än normalstörd, men vardagsrummet slash blivande köket som är i rivningsfasen tilltalar mig estetiskt just nu. Det är någonting med de råa väggarna, slitna gamla tapeterna och de nakna foderlösa fönsterna som faktiskt är vackert.
Då rummet är tömt på allt utan det mest nödvändiga (ett bord med stolar, ett par lampor, verktyg till rivningen samt en del leksaker som jag bestämde mig för att släpa ner och planlöst placera i rummet – och alla andra rum – för att jag gillar det.. eller nåt) så har rummet en helt annan rymd än vanligt samt att sånt som annars göms bakom möblemang nu blir synligt. Som det vackra elementet. En bra påminnelse om att inte övermöblera.
januari 5, 2011
Som en liten Picasso.
Dottern klär gärna sig själv. Så som det bör sig när man är fyra. Samtidigt blir det tydligare än någonsin, den rosa perioden är här.
Vårkänslor..
..får man ju inte av det här vädret – massor av snö och massor av minusgrader. Med tanke på att det är januari så borde man kanske inte ha så mycket vårkänslor.
Men om typ 2,5 månad då – då börjar det närma sig vårkänslor. Och hur fort går inte 2,5 månad?! Det kan jag tala om för dig, swooch säger det. Det är ungefär 2,5månad sedan den här transformmetods-kursen startade och det är den tid de tycker att vi behövde ha på oss för att bli redo för tentan i samma ämne. Swooch. Så det gäller att vara redo. För våren alltså. Mina naglar är redo.
mars 29, 2010
Söndag betyder chokladtårta!
Dessvärre är det måndag idag och halva tårtan från igår finns kvar i kylskåpet. What to do?
mars 22, 2010
Nostalgi
Bläddrade igenom några gamla fotomappar för ett par dagar sedan och nostalgin var total.
Det var tidigt på morgonen fredagen den 23 januari 2004 i trean på Dragarbrunnsgatan. Jag hade haft värkar i några timmar och det var snart dags att bege sig upp mot förlossningen. Jag kände mig ofantligt tung och stor, vilket samtidigt kanske inte var så konstigt eftersom en pojke på 4,24kg låg ihopkurad i den magen. Det visste vi förståss inte då, när bilden togs.
mars 18, 2010
Bra dag igår
Igår önskar jag att jag hade haft kameran med. Föräldrar och syskon var igår eftermiddag inbjudna på hattparad i Liams skola. Spända av förväntan bänkade sig jag och de yngre syskonen längst fram vid scenen i skolans matsal och till musik kom alla barnen intågande mot scenen med egentillverkade hattar på huvuden. Det var guldhattar, ormhattar, glittriga hattar, kungakronor, riddarhjälmar, hattar med ögon och många fler. En ”hatt” sticker dock ut extra mycket och det är en liten kille mitt i tåget med en vit tyghuva dragen över huvudet med enbart ögonen synliga. Gissa vems son det var. 
Väl framme vid scenen får de gå fram två och två och berätta om sina hattar. När det är Liams tur kliver han självsäkert fram och deklarerar att det är en indiana jones-hatt. Inte den som Indiana Jones har såklart – utan en av medhjälparna som är utrustad med en spade. Typ. Innovativt måste jag säga. Han är för härlig den ungen!
Och sedan när vi var inbjudna på fika i skolans lokaler så värmer det en mammas hjärta när Liam tar sin blyga lillasyster i handen och otåligt föser Måns med sig med den andra för att med en oerhörd stolthet få visa upp sina syskon för hans klasskamrater och andra. ”Titta alla – det här är mina syskon!”
Ingen kamera hade jag med mig, och det ångrar jag. Men jag var där och nu har jag nedtecknat det här. Så minns jag.
mars 16, 2010
Jag tvingade med mig studiedagslediga 8åringen till det lokala shoppingcentrumet igår. Efter en muta bestående av varm choklad och kärleksmums släpade jag runt honom på centrumets alla affärer med barnkläder. Målet vara att hitta några slags fodrade galonbyxor eller liknande i hans storlek. Thermobyxorna han har nu är gjorda för snö, inte för detta blöta väder med isiga och grusiga backar. Men uppenbarligen så är ungar av hans storlek för stora för att rulla runt på skolgården, för det fanns inte att få tag på. Måns och Nora har redan fått varsin uppsättning, för i deras storlekar fanns det. Mycket underligt tycker jag. Jag menar, Liam är ju inte direkt ensam om att tumla runt på hans skolgård.
Fördelen med detta väder är att det går rackarns fort i pulkabacken. Hjälmarna hänger på rad utanför förrådet och de är ett absolut måste!
För även med hjälm på kan det hända att man ser ut såhär efter en dag i backen.
Och så av rättviseskäl måste ju lillasyster också få figurera på bild i detta inlägg.
Vad kan jag säga – det e ju så hon ser ut, min dotter. Hon brås på fadern.
mars 15, 2010
belgiska våfflor
Har man ett belgiskt våffeljärn kan man grädda belgiska våfflor i mängder, frysa in och sedan poppa i brödrosten när suget sätter in, tänkte jag. Och det var ingen dum ide, ingen dum ide alls.
mars 10, 2010
Förra veckan…
..tappade 6-åringen sin första tand. Åh så efterlängtat det var, och nu gissar jag att tandfen kommer att få bråda dagar framöver.
